Jackie Jakubowski skriver en artikel i Dagens Nyheter (5 nov 2012) om debatten religion-ateism. Han använder formulär 1A: Religion är fint, inkännande och moraliskt, medan ateism är extremistiskt, polemiskt och saknar nyanser.
Varför religion? Jakubowski citerar Jonathan Sacks (överrabbin, m.m.):
Varken individen eller staten, två nyckelbegrepp i den sekulariserade världen, har visat sig vara lämpliga grundvalar och garanter för ett moraliskt samhälle. /…/ Bara en etisk hållning som inbegriper Det absoluta – av många kallat Gud – kommer alltid att placera människan i centrum och ge henne en unik värdighet och upphöjelse. /…/ Ett sådant förhållningssätt ger oss möjligheten att bygga en värld som är mer mänsklig än den i vilken människan, nationerna eller de ekonomiska systemen har blivit gudar.
Man frestas säga: Finn fem fel.
Som t.ex. detta om "det absoluta": Placerar det människan i centrum? Nej, faktiskt inte. Det placerar Gud i centrum. Människan befinner sig nedanför Gud, både bildligt och bokstavligt.
Eller detta: Unik värdighet och upphöjelse? Nej, snarare förödmjukelse och underkastelse. Eller hur betraktar egentligen den judeokristne guden sin skapelse? Om man läser vad Bibeln har att säga om saken.
Det finns en märklig tendens bland en del intellektuella att prata om religion i termer av att ateismen är kall och hård, alltså måste religion vara mjuk och mänsklig. Så kan bara den resonera som sorglöst lever i ett sekulariserat samhälle, och inte tror sig ha så värst mycket att förlora om religionen växer sig starkare.
Men en del av oss betraktar det som idag händer homosexuella i länder som Uganda, Iran och Ryssland som något mer än abstrakta företeelser man kan diskutera spirituellt över en kopp te. Snarare att det handlar om konkret mänskligt lidande sanktionerat och bejublat av religiösa rörelser. Som kanske tvingar fram några tankar kring vad det där pratet om "det absoluta" egentligen betyder.
Jakubowski nämner, till sin heder, denna sidan av saken. Men det liknar mest en brasklapp. Några slutsatser av detta blir det inte. Istället serveras några trötta klyschor om att ateister kritiserar illvilliga karikatyrer. Våra homosexuella bröder och systrar i Uganda vet vad dessa karikatyrer är kapabla till.