Frågor om urbanisering och stadsbyggnad är hetare än på mycket länge. Hur göra Stockholm till en bättre stad? Under 80- och 90-talen dominerade en stämning av nostalgi efter staden i det lilla formatet, där de gamla Klarakvarteren symboliserade idealtillståndet.
Dagens urbana stadsbor vill istället ha mer storstad. Inflyttningen talar sitt tydliga språk: Folk vill bo i den stora staden. Då måste infrastruktur, transportsystem, bostäder och arbetsplatser ges plats i en stad som planeras och byggs med storstaden som ideal.
Men kvar i Klara-nostalgin lever dessvärre fortfarande Folkpartiet i Stockholm. Nu senast är det Björn Ljung, gruppledare för FP i stadsbyggnadsnämnden som protesterar mot planen att bygga ett nytt stationshus för Citybanan mellan Klara kyrka och Centralstationen. Här är pressmeddelandet, och här är artiklar om det (med bilder) i Metro och i Dagens Nyheter.
Folkpartiet fullföljer därmed linjen "Inga skyskrapor i City" från valet 2010 och tidigare. Dock har man ännu inte föreslagit att de existerande höga husen ska rivas för att ersättas av korsvirkeshus med torvtak. Alltid något, kan den luttrade urbana liberalen tänka.
Annars har det funnits hoppfulla signaler att FP Stockholm kanske till slut inser att man bör verka för en progressiv, inte en reaktionär, stadsbyggnadspolitik. Lotta Edholm (skolborgarråd och gruppledare) och Madeleine Sjöstedt (kultur- och fastighetsborgarråd) skrev nyligen en artikel i Dagens Samhälle som innehöll vissa progressiva tankar. Och Madeleine Sjöstedts kommentar till Yimbys Lindhagenplanen 2.0 visar att hon åtminstone förstår att säga något positivt om resonemang kring stadens utveckling. Tråkigt bara att de enda konkreta synpunkter hon hade var negativa.
Men faktum kvarstår. FP Stockholm har en lång väg att gå innan man hittat ut ur den reaktionära dimman.