Den 8 mars 2013 framförde Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester Gustav Mahlers symfoni nummer 5, den som innehåller det från Viscontis film Döden i Venedig berömda adagiettot (fjärde satsen).
Harding är som fisken i vattnet med den senromantiska musiken. De svåra växlingarna i den andra satsen mejslas fram med suverän självklarhet. Adagiettot framförs med en solid ton i stråkarna, men det är först i den andra halvan av det som Harding tar ut svängarna genom att nästan stanna i steget, för att sedan skarvlöst glida vidare.
Ett framförande på högsta nivå. Soloinsatserna av trumpet, horn och harpa var på högsta nivå, och fick välförtjänta ovationer av publiken.
Tveksamt om det finns några biljetter till lördagens konsert av samma verk, men det är värt ett försök. Måste höras. Denna konserten spelades in för senare sändning i P2, kolla in det.