Operans föreställning av Puccinis opera Turandot 15 mars 2013 hade en intensitet av sällan skådat slag. Nina Stemme i titelrollen sjunger bättre än någonsin, med ett fokus och en klang som slår igenom allt. Tenoren Riccardo Massi som Calaf var tidvis litet mer tillbakahållen, men i praktarian Nessun dorma briljerade han.
Men det var ändå Yana Kleyn i rollen som Liù som var föreställningens emotionella fokus. Hon gjorde en rak och stolt Liù, slavinnan som älskar Calaf och som med förtvivlan åser hans förälskelse i Turandot. När Turandot beordrar tortyr av Liù för att få henne att avslöja Calafs namn, så begår Liù självmord. Det är detta offer, som sker för att Liù är rädd att avslöja hemligheten och därmed döma Calaf till döden, som är operans egentliga centrum.
Puccini hade svårt att avsluta arbetet på operan. Han blev aldrig riktigt nöjd med slutet. Under denna föreställning kunde han ha sett hur han borde ha gjort. Efter Yana Kleyns enastående framförande av arian som avslutas med Liùs självmord, så förbannar Calafs far Timur de som orsakade detta. I den ytterst korta pausen efter den arian så började några i publiken applådera, kanske för att de trodde att operan var slut. De hade nog i själva verket rätt. Den borde sluta där.