Erik Helmerson och konsten att vara tydlig

2013-03-19

Migrationsminister Tobias Billströms erbarmliga magplask i DN-intervjun 18 mars 2013 ("blonda och blåögda") har dessvärre gjort det än svårare att diskutera sakfrågan: Fri invandring eller inte, vilka kriterier som ska gälla för uppehållstillstånd, och vilka metoder som bör användas för avvisningar.

Jag kritiserade tidigare DN:s huvudledare 17 mars 2013 för att vara intellektuellt oärlig i frågan. Idag 19 mars 2013 skriver DN:s ledarskribent Erik Helmerson vad som möjligen kan betraktas som ett svar på den anklagelsen. (Något annat svar har jag inte fått och inte heller förväntat mig.)

Statsminister Reinfeldt framförde i söndagens ”Agenda” en rätt självklar poäng: Sverige har en mycket generös politik på området, men inget riksdagsparti har lagt förslag om helt fri invandring. Detta innebär att inte alla som kommer till Sverige får stanna.

Suck. Ska det vara så förbålt svårt att vara tydlig? Ska vi av detta dra slutsatsen att även DN är motståndare till helt fri invandring? Förmodligen; att Helmerson använder ordet "självklar" betyder väl det. Men varför, varför, då inte skriva just det?

Samtidigt är det ett minimikrav, ett uttryck för vanlig anständighet, att avvisningarna sker på ett så männi­skovärdigt sätt som möjligt.

Denna ståndpunkt är ju alldeles rimlig, även om det är oklart vilka sorts avvisningar som Helmerson kan godkänna. Det får väl betraktas som ett framsteg att Helmerson nu avstår från att använda argumentet att "polisen borde ha andra saker att göra".

Men sedan skriver Helmerson något mycket märkligt:

De senaste veckornas protester mot Reva har knappast riktat sig mot det faktum att människor måste lämna landet.

Har Helmerson alls läst de inlägg som publicerats i den egna tidningen? För både Ann Heberleins och Kristian Lundbergs inlägg argumenterar just för att inga avvisningar skall ske (se min tidigare blogg-artikel). Vi kanske ska tolka Helmersons förnekelse av vad som faktiskt framförts i debatten som att han tycker att den ståndpunkten är orimlig. Vem vet?

Men DN:s ledarredaktion har i alla fall gått från intellektuell oärlighet till otydlighet. På sätt och vis ett steg framåt, trots allt.