Ronald Dworkin, amerikansk rättsfilosof och liberal debattör, gick bort 14 februari 2013. Han publicerade tunga artiklar i New York Review of Books (NYRB) där han bland annat utifrån sin syn på filosofin bakom den amerikanska konstitutionen argumenterade kring aktuella politiska problem.
I senaste numret av NYRB (April 4-24 2013, Volume LX, Number 6) finns ett utdrag ur boken Religion Without God. Det är text som är tät, inspirerande och utmanande. Den handlar om värderingarnas plats i vår värld.
Med en religion utan gud menar Dworkin en världsbild som ser med vördnad på universum och dess fantastiska mångfald, men som inte förutsätter existensen av någon gudom. Den inbegriper också en övertygelse om att transcendentala och i någon mening objektiva värden är inbyggda i universum. Han citerar Albert Einstein som karakteriserade sig själv som både ateist och djupt religiös:
To know that what is impenetrable to us really exists, manifesting itself as the highest wisdom and the most radiant beauty which our dull faculties can comprehend only in their most primitive forms—this knowledge, this feeling, is at the center of true religiousness. In this sense, and in this sense only, I belong in the ranks of devoutly religious men.
Dworkin hoppas att man genom att separera gud från religionen borde kunna dämpa temperaturen i den heta striden mellan fundamentalister och ateister. Han utgår här från hur striden ser ut i den amerikanska kontexten. Han hoppas kunna skilja debatten om vad som är sant eller inte (fakta, vetenskap) från vad som är rätt eller inte (värden, moral), vilket skulle bidra till att växla ner intensiteten i det kulturkrig som han anser att religionsdebatten egentligen är. Jag undrar om han har rätt: Debatten kanske skulle vinna på en sådan separation, men jag tycker inte Dworkin övertygar när han förmodar att det skulle minska dess intensitet.
Så hur beskriver Dworkin den religiösa attityden?
The religious attitude accepts the full, independent reality of value. It accepts the objective truth of two central judgments about value. The first holds that human life has objective meaning or importance. Each person has an innate and inescapable responsibility to try to make his life a successful one: that means living well, accepting ethical responsibilities to oneself as well as moral responsibilities to others, not just if we happen to think this important but because it is in itself important whether we think so or not.
Jag tror att Dworkin är något viktigt på spåren. Hans resonemang i artikeln utmynnar i vad jag tolkar som en variant av Platons klassiska resonemang i dialogen Eutyfron om huruvida värdena (det fromma) har en egen existens oberoende av gudarna:
Älskas det fromma av gudarna, därför att det är fromt, eller är det fromt, därför att det älskas av gudarna?
Detta argument underminerar den traditionella gudsreligionens tes att guds ord utgör källan för all moral. Om det är gud som skapar moralen, så är den faktiskt helt godtycklig. Moralen är ett diktat, ett påbud, vars kraft kommer enbart ur maktspråk. Det är inte vad vi kallar moral. Vilket i och för sig stämmer med vad som framgår av framförallt det Gamla Testamentet, där gud påfallande ofta är en elak jävel, en anstiftare av våldtäkt och folkmord. Som tur är visar vår förmåga att se igenom den gudens befängda anspråk att vi har andra källor för vår förmåga att resonera kring goda värden.
Jag tänker inte vidare referera artikelns resonemang, som är krävande på det upplyftande sätt som man förväntar sig av Dworkin. Läs själv! Men artikeln är trots allt bara ett utdrag ur en bok; det märks att inte hela argumentationsbygget är redovisat. Jag ser fram emot att få läsa hela Dworkins bok när den väl publiceras. Det är vemodigt att konstatera att det är Dworkins sista bok.