Niklas Orrenius (@niklasorrenius) twittrade om en intervju av en ung lundafilosof, Johan Brännmark, i Sydsvenskan 8 okt 2013. Som tänker om det svåra att få kollektivt och individuellt ansvar att gå ihop. Inget fel med det.
Däremot blir jag rent beklämd när jag läser följande i intervjun:
Johan Brännmark ger ett exempel från den senaste gången filosofin hade riktigt stort inflytande på en samhällsomvandling: på 1700-talet, då filosofers tankar influerade revolutionerna i Amerika och Frankrike.
De stora problemen bland den framväxande medelklassen på den tiden var kungens makt att beskatta dem, att inskränka deras frihet, att de inte fick diskutera som de ville, adelns privilegier. Det var ju inte den stora massans problem, men det var problemen hos den grupp som så att säga bar tänkandet. De moderna, liberala idéerna konstruerades i respons till den tidens problem.
Suck. Finn fem fel, typ. Var ska man börja?
"Senaste gången"? Tja, vad sägs om fascism, nazism och kommunism under 1900-talet? Hade möjligen inga gamla filosofer viss influens över dessa rörelsers tankegångar? Eller för den delen, har möjligen inte dagens demokratiska stater en del att tacka vissa gamla filosofer för?
En ung filosof som så uppenbart inte har fattat hur formligen indränkt det dagliga politiska och samhälleliga samtalet är med gammal (och ny) filosofi? Vilken planet befinner sig egentligen filosofin i Lund på?
Låt mig bara litet försynt notera att hans analys av den franska revolutionen har varit i säck innan den hamnade i påse. Ringer namnet Karl Marx möjligen en klocka?