Hanna Höglund, skribent på Expressens kultursida, ägnar sig åt satir om operadebatten. Tror jag. I en artikel 6 dec 2013 anlägger hon genusperspektiv på framförandet av tredje akten i Valkyrian häromdagen:
[...] det sedvanliga könsförtrycket.
Det vill säga: ut med valkyriorna, medan hjältinnan själv döms av Wotan till garanterad våldtäkt och ett bespottat kvinnoliv vid spinnrocken (lindrat till magisk sömn med en eldring som skydd). Allt detta sagt som att det är hans plikt.
När Terfel långsamt och ömt kysser Stemme på pannan till Wagners evighetsmelodi stannar tiden. Än sen då? Det spelar ingen roll att Stemme är ett Wagnergeni och Terfel bottnar i Wotan som aldrig förr.
Publikens hänryckning och stående ovationer efter Allfaderns alltför välbekanta maktuppvisning får mig att må lite illa.
Jag gapskrattade när jag läste detta. Onekligen fyndigt, att satirisera den så kallat politiskt korrekta debatt som bland annat ägt rum kring Wagners Parsifal!
Men så smyger sig en otäck känsla över mig. Kan det vara så att Hanna Höglund menar allvar?! Kan det vara så illa att hon inte har nått insikten att när en publik applåderar ett framförande, så är det inte nödvändigtvis innebörden i operans handling som man bifaller, utan snarare gestaltningen, framförandet? Om det är så, undrar jag: Kunde ingen vänlig själ på Expressens kulturredaktion ha påpekat detta för henne?
Vi får hoppas att Höglund tar med sig spypåse om hon skulle gå och se några andra operor, som till exempel Salome, Othello, La Traviata eller Lady Macbeth från Mtsensk.