Kajsa Ekis Ekman, skribent på Dagens Nyheters kultursida, brukar åstadkomma texter som är lika frustande indignerade som intellektuellt förvirrade. Denna gången (12 dec 2013) handlar det om våld. Och inte helt oväntat är tesen att "vår civilisation" är värst:
[...] en av det västerländska samhällets största lögner: att vi är emot våld. Bara den senaste månaden har fraserna förekommit i minst tre svenska debatter, och beröringsskräcken är så stark att bara någon sjunger om att slåss, eller är Facebookvän med någon som slåss, då ska personen undvikas och uteslutas från alla sammanhang. Symboliska avståndstaganden från verbalt våld är återkommande, nästan rituella inslag i vår kultur, där vi befäster vår övertygelse att vi är ett fredligt samhälle.
Det debatter hon referar till handlar om fall där den våldsförhärligande parten har haft vänsterstämpel. Av någon anledning nämner hon inte järnrörs-incidenten med några Sverigedemokrater? Den upprörda debatten kring det skulle ju annars passa in i Ekis Ekmans resonemang, kunde man tycka...
[...] det är uppenbart att vår civilisation är fullkomligt genomsyrad av våld. Att vi upprätthåller våra gränser med våld, förser oss med bensin med hjälp av storskaliga invasioner (dit vårt land levererar vapnen), och att våra bäst säljande böcker, filmer och dataspel är de som kretsar kring våld. Få, om någon, politiker eller tänkare i väst är pacifist på allvar.
Låt oss bortse från att varje känt land (alltså inte bara västvärlden) använder hot om våld för att upprätthålla gränser. Eller att invasionen av Irak måste betraktas som ett synnerligen dyrt sätt att skaffa bensin, om det nu var det som var syftet. Eller att alla dessa böcker, etc, uppenbarligen inte medför ökat faktiskt våld, eftersom våldsbrotten stadigt minskar.
Nej, låt oss bara ta tag i detta: "pacifist på allvar". Vad kan Ekis Ekman mena? Vill hon ha politiker som är mot exakt allt våld? Kanske avskaffa polis och militär? Vill hon öppna gränserna helt? Eller vill hon förbjuda våldsskildringar i böcker? Tja, säg det.
Detta är i själva verket det intressanta i Ekis Ekmans artikel: Hon antyder, men tar inte explicit ställning. Texten är fundamentalt feg. Hon slirat, fullt medvetet, med vad hon själv anser, och argumenterar via gliringar, insinuationer och medvetna vrängningar. Hon vill uppnå indignation, inte analys.
Nej, det handlar nog egentligen inte om våld för Ekis Ekman. I alla fall inte det som man i dagligt tal kallar våld, alltså att någon blir misshandlad, våldtagen, mördad. För den vänster Ekis Ekman tillhör är sådant våld trivialt, ytligt. Det signifikanta, djupa våldet är strukturellt! Som är identiskt med den västerländska liberala demokratin.
Det är den centrala punkten för Ekis Ekman: Hatet mot Västerlandet. Så den som vill fundera kring våld, och vilken politik som bör föras för att minska våldet i samhället behöver inte slösa tid på att läsa Ekis Ekman.