Hej Per,
Jag håller med om att det är stor skillnad på Poppers kritik och postmodern dekonstruktion, deras syfte är ju precis det du skriver och det skiljer sig från hans.
Olikheterna mellan Popper och postmodernisterna är tveklöst stora men också väntade. Jag blev därför överraskad av likheterna, och jag tror att de får en viss betydelse. Men jag har förstått att Popper senare övergav vissa uppfattningar, och de tycks ha varit just de som förbryllade mig. Det jag skrev om i artikeln var för övrigt bara Det öppna samhället, inte Poppers livsgärning.
Egentligen är den fråga som intresserar mig mest här poststrukturalisternas outtalade men mycket ofullgångna liberalism, som de aldrig verkar kännas vid eller själva se eller påtala. Det var grunden för det hela.
Essensbegreppet är för mig fruktbart och jag tror definitivt att det finns med i bakgrunden i debatten i dag om identitet. Att det rent av är centralt. Det bör användas varsamt och på rätt sätt. Jag tror exempelvis inte att kvinnan har en essens eller mannen, annat än kroppsligt, men däremot har definitivt könsrollerna essens, det är hela deras syfte och utgör deras avsevärda påverkan på beteenden och föreställningar om hur man bör vara som det ena och det andra.
Eventuellt skulle jag kunna använda ett annat ord, såsom kännetecken men har valt att använda ordet essens eftersom det är vanligt i det idéhistoriska sammanhanget. Essenser i den mening jag menar är föreställningar i våra huvuden som korresponderar eller inte mot fysiska fakta.
Alltså vi har alla föreställningar om vad en bok är, hur böckernas bok ser ut, äpplenas äpple, ekarnas ek och andra platonska föreställningar. Och när en bok kallas bok men avviker från böckernas bok så noterar vi det. Detta tycks vi ha en ganska väl utarbetad känsla för. Den kan skilja sig åt mellan kulturer, grupper, klasser, men det verkar som att vi alltid har en uppfattning om centrum och periferi, normalt och avvikande som vi arrangerar tingen och fenomenen efter.
Essensen kan omförhandlas med tiden. En bok skulle jag säga fortfarande är en bok med pärmar för de allra flesta här och nu, men en dag snart kanske bok betyder digital bok, att det har blivit dess essens, där man då måste sätta prefix på pappersboken i stället för på e-boken. Så förändras begreppens essenser hela tiden i våra föreställningar, men essensföreställningen består och arrangerandet av kännetecken, normalitet, avvikelse.
Jag håller med Popper om att ett stort fel som ofta görs är att se och göra essenser där de faktiskt inte föreligger. Det är ett av de stora hindren för förståelse av tillvaron och för vettiga diskussioner. Ofta nog skulle man alltså vara betjänt av att idka reduktionism i stället för essentialism. Ett Popperexempel är Historien, ett annat Kapitalismen. Det leder tanken fel att se dem som helhetssystem verkande som om de vore skapade av en skapare med intention och som ett ting. Men att avvisa Människan på samma grunder (vilket görs av renläriga dekonstruktivister) är en falsk analogi, tycks det mig.
Vi måste således använda förnuftet, omdömet och öppet redovisad argumentation för att bringa ordning i detta och använda det mest relevanta angreppssättet.
Vänliga hälsningar,
Lena Andersson
Inlägg i denna diskussionen: