I Dagens Nyheter 12 jan 2015 försöker Ann Heberlein tolka åsikterna hos de som med #JeSuisCharlie protesterade mot våldet som dödade 17 människor:
Och jag är verkligen inte säker på att [...] ni är storsinta, toleranta och kompromisslösa försvarare av det fria ordet, människor som står över sådana låga känslor som kränkthet och hämndgirighet.
Var har hon fått den idén från? Att vi alla (ja, jag var en av de som protesterade) skulle vara storsinta och okränkta? Det handlar om rätten att få skriva och rita även anstötliga alster utan att skjutas till döds. Eller att vara jude som har rätten att handla i en kosheraffär utan att mördas.
Hon skriver vidare:
Däremot borde vi fundera några varv kring våra egna reaktioner när sådant vi tycker är heligt – yoga, hundar, fotboll, maratonlöpning – hånas och förlöjligas. Har vi då förmågan att rycka på axlarna? Skratta bort det? Strunta i det? Jag vet att jag inte alltid har det.
Men snälla lilla docenten? Har någon begärt att du inte ska få bli upprörd? Det enda vi begär är att du inte skjuter ner oss.
Och så kronan på verket i Heberleins resonemang:
Varje rättighet medför en skyldighet. Det gäller också yttrandefriheten. Den måste hanteras med viss varsamhet, med ansvar och med respekt för andra människor, deras känslor och deras uppfattningar.
Vad är detta för dumheter? Den enda skyldighet yttrandefriheten innebär är möjligen att låta andra få yttra sig. Jag har ingen som helst skyldighet att skona Heberleins, eller någon annans, känslor. Om jag yttrar mig illa kanske Heberlein och andra slutar lyssna, och något annat kan jag inte kräva.
Om jag skriver att Saudiarabiens härskare och muslimska ledare är svinpälsar, hyndor av en hyena, smutsiga kräk och att de förtjänar att bespottas, vari består min skyldighet? Att tona ner mig därför att de skulle bli kränkta? Eller kanske så att de i lugn och ro ska få ägna sig åt att - i religionens heliga namn - utöva medeltida tortyr?
Jag vill meddela Heberlein följande: Din artikel kränker mig. Jag blir upprörd när du skriver sådant manifest förvirrat trams. Jag tänker inte skjuta dig, men jag begär att du hanterar din yttrandefrihet fortsatt med viss varsamhet, och med respekt för mina känslor. Seså, var god lev upp till dina egenhändigt ställda krav och sluta skriv dumheter. Med dina egna ord:
Man måste inte säga och skriva allt bara för att man kan.