Inte helt oväntat fick katolska kyrkan spel när Irland 22 maj 2015 med rejäl majoritet röstade för äktenskap för homosexuella.
Kardinal Pietro Parolin, så kallad kardinalsstatssekreterare i Vatikanen, med andra ord en av de höga hönsen, kallade folkomröstningsresultatet för en "katastrof för mänskligheten", ett uttalande som inte har tagits tillbaka eller förnekats.
Dags att vakna upp för den som trodde att påven Franciskus uttalande "vem är jag att döma?" innebar något annat än den sedvanliga katolska sockervadden om synd, nåd och förlåtelse.
Kardinal Raymond Burke, till nyligen prefekt för den så kallade Apostoliska Signaturen, katolska kyrkans högsta domstol, säger enligt The Tablet, ett internationellt katolskt magasin, 28 maj 2015:
I mean, this is a defiance of God. It’s just incredible. Pagans may have tolerated homosexual behaviours, they never dared to say this was marriage.
Han tillägger, för säkerhets skull:
The culture is thoroughly corrupted, if I may say so, and the children are being exposed to this, especially through the internet.
Detta är samma kardinal som tidigare svarade på frågan hur ett föräldrapar ska agera om deras son vill ta med sin homosexuelle partner på en familjetillställning där barnbarn kommer att närvara. Hans svar, som ges i en intervju för LifeSiteNews (en konservativ kristen sajt) 9 oktober 2014, förtjänar (nåja) att återges extensivt:
[Cardinal Burke] called the [...] question a 'delicate' question that needs to be addressed in a "calm, serene, reasonable and faith-filled manner."
"If homosexual relations are intrinsically disordered, which indeed they are — reason teaches us that and also our faith — then, what would it mean to grandchildren to have present at a family gathering a family member who is living [in] a disordered relationship with another person?" asked the cardinal.
Burke added, “we don't want our children” to get the “impression” that sexual relationships outside God’s plan are alright, “by seeming to condone gravely sinful acts on the part of a family member.”
"We wouldn't, if it were another kind of relationship — something that was profoundly disordered and harmful — we wouldn't expose our children to that relationship, to the direct experience of it. And neither should we do it in the context of a family member who not only suffers from same-sex attraction, but who has chosen to live out that attraction, to act upon it, committing acts which are always and everywhere wrong, evil."
Detta säger alltså kardinalen i en organisation som systematiskt har mörkat övergrepp av präster mot värnlösa barn. Maken till amoralisk fräckhet får man leta länge efter. Det sägs ibland att man måste ha religionen som bas för moralen. Men det är ju tämligen uppenbart att religion också kan vara den hycklande ondskans hemvist.