Karin Pettersson, chef för ledarredaktion på Aftonbladet, försöker både ha kakan och äta den. Hon vill hylla den gamla socialdemokratiska devisen "kräv din rätt, gör din plikt", samtidigt som hon vill kritisera när andra tillämpar den. I en krönika 9 juni 2015 attackerar hon bland annat Birgitta Ohlsson för att hon vill ställa krav.
Pettersson hävdar att det råder slagsida vad gäller skyldigheter gentemot rättigheter. Idag handlar debatten för mycket om krav, anser hon.
Just nu har vi en politisk diskussion som i stor utsträckning går ut på att människor högt upp på samhällsstegen kräver av andra längre ner att de ska skärpa sig.
[...]
Att ställa krav kan vara att bry sig. Men bara om kraven kommer med rättigheter och gäller åt båda håll.
Jag tror inte Pettersson är så korkad att hon tror att exempelvis Birgitta Ohlsson enbart vill se mer skyldigheter och krav på medborgarna. Det handlar snarare om retorik i syfte att styra upp en debatt som riskerar att gå väldigt fel för Socialdemokraterna.
Det finns nämligen en viss sorts vänsterattityd som i varje diskussion av krav och skyldigheter omedelbart ser ett uttryck för det kapitalistiska, västerländska, vita, heterosexuella, cis-manliga, normerande (har jag glömt något invektiv?) samhället. Varje krav ses som en manifestation av samhällets maskineri för förtryck av de fattiga och diskriminerade. Att ens nämna ordet "plikt" eller "skyldighet" blir i detta sammanhang en signal om människofientliga vidrigheter.
Detta är en diskussion som Socialdemokraterna har mycket svårt att hantera. Å ena sidan vill de gärna hänga med i vänsterns marknads- och diskrimineringskritik. Å andra sidan finns insikten som bland annat Stefan Löfven (se min tidigare kommentar) och nu också Karin Pettersson ger uttryck för. Att skyldigheter hänger ihop med rättigheter.
Intressant är att när Pettersson kritiserar Ohlsson så nämner hon inte Svala Firus inlägg, som utgjorde startpunkten för den här omgången av debatten (se min tidigare kommentar). Anledningen är sannolikt att Pettersson inser hur det skulle ta udden av kritiken mot Ohlsson. Pettersson chansar på att läsaren inte känner till bakgrunden till debatten. Så värst intellektuellt hederligt är det inte.
Det är tydligt att det på Aftonbladets ledarredaktion finns en insikt om problemet med den speciella vänsterattityd som hatar allt vad västerlandet heter. Till exempel twittrade Daniel Swedin, kollega till Pettersson, om en artikel i New Statesman 10 juni 2015 som hävdar att den så kallade kulturkrigande vänstern har bidragit till att göra Labour i Storbritannien ovalbara. Artikeln gör den intressanta observationen att denna speciella postkoloniala vänster (eller vad man nu ska kalla den) i mångt och mycket påminner om den tokhöger som har drivit republikanerna i USA mer och mer ut i den yttre högerzonen av det politiska landskapet.
Så Karin Petterssons inlägg måste ses i detta ljuset. Socialdemokraterna kämpar för att finna en ansats där man står upp för den lika traditionella som riktiga idén om ett samhällskontrakt där rättigheter och skyldigheter hänger ihop. Men det måste göras utan att man alienerar alltför många opinionsbildare på vänsterkanten, varav många har anammat den postkoloniala attityden. Det är ingen lätt ekvation. Därav de vettlösa utfallen mot Birgitta Ohlsson.
För en liberal som tar rättigheter och skyldigheter på allvar handlar det om att ta fram konkreta politiska förslag. Det kan handla om krav på till exempel långtidsarbetslösa. Men det gäller också att noga granska vilka åtgärder som måste till för att de långtidsarbetslösa ska ha en rimlig chans att svara mot kraven. Jag skulle gissa att det största problemet är att identifiera och genomföra effektiva åtgärder i form av arbetstillfällen, utbildningar eller sociala insatser.
Karin Pettersson har helt rätt när hon skriver att:
Det fina med ”Gör din plikt, kräv din rätt” är att det är en uppmaning mellan jämlikar och att den gäller var och en av oss.
Det krävs en vilja att formulera konkreta politiska förslag för att nå upp till detta ideal. Det vore bra om den breda politiska debatten kunde fokusera på det.