Reduktionism är ståndpunkten att komplexa företeelser kan och bör förklaras med hjälp av enklare begrepp. Den är en oundgänglig del av vetenskapen. Om man lyckas förklara flera till synes olikartade processer med en enda teori, så innebär det ett vetenskapligt framsteg.
Isaac Newton lyckades beskriva planeternas och månens omloppsbanor med samma teori som kunde förklara varför äpplet faller till marken. Gravitationsteorins stora genombrott, som hade en oerhörd betydelse för västerländskt tänkande, byggde på att den så framgångsrikt reducerade många fenomen till att handla om massa och gravitation.
Trots detta vill jag här argumentera för varför reduktionismen som filosofisk ståndpunkt inte är hållbar.
Att finna det gemensamma i det disparata, så vinns ny kunskap. Trots det har reduktionismen som idé fått en dålig klang. Till exempel anklagas ofta neoklassiska ekonomer för att vilja reducera allt mänskligt agerande till frågan om hur den ekonomiskt rationella människan, Homo economicus, teoretiskt uppför sig. Naturvetare anklagas ofta för att genom sina förklaringar av fenomen i naturen ta bort det djupa mysteriet, ja, skönheten, ur världen.
Ofta förväxlar man en vilja att arbeta inom det reduktionistiska paradigmet (metodologisk reduktionism) med tron att exakt allt i tillvaron helt restlöst kan förklaras med fenomen på "lägre" nivåer (låt mig kalla det filosofisk reduktionism). Forskare kan själva begå det misstaget. Ekonomer kan mycket väl tro att idén om den ekonomiska människan faktiskt är en fullständig beskrivning av människans beteende i den ekonomiska sfären, och inte en abstraktion. Och det finns naturvetare som tror att partiklar, vågrörelser och energi är allt som finns. Dessa forskare har inga problem att arbeta inom sina fält med den inställningen, den kan snarare var en sporre i arbetet.
Viljan att tillämpa reduktionism är en av vetenskapens drivkrafter, och har lett till fantastiska framgångar. Men jag tror att det är fullt möjligt att arbeta med vetenskaplig reduktion som metod, utan att för den skull vara fullfjädrad filosofisk reduktionist.
Låt mig beskriva ett resonemang som jag tror undergräver den filosofiska reduktionismen. Inte motbevisar, det tror jag inte är möjligt. Jag vill bara ge en förklaring till varför den filosofiska reduktionismen inte är fullt så självklar som många forskare anser.
Här följer en tabell innehållande siffror:
243,225,213 255,244,232 255,250,241 149,126,118 30, 5, 0 49, 35, 26 55, 38, 30 36, 18, 8 68, 48, 39 255,244,230 255,245,233 253,243,233 111, 98, 89 114,101, 92 144,134,125 9, 0, 0 62, 49, 41 51, 34, 26 255,254,240 255,255,241 230,224,212 69, 63, 51 255,254,242 255,254,246 158,149,142 11, 0, 0 11, 0, 0 247,233,233 255,252,250 126,119,113 29, 25, 16 217,213,202 161,165,168 53, 54, 56 51, 49, 50 39, 31, 28 244,228,228 255,251,248 140,129,123 13, 4, 0 27, 20, 10 18, 19, 21 0, 0, 0 19, 15, 14 37, 27, 25 255,240,237 249,232,225 150,135,128 85, 72, 63 107, 94, 85 73, 72, 70 38, 34, 33 20, 12, 9 31, 18, 12 248,223,216 255,236,228 176,156,147 52, 34, 24 56, 38, 28 114,106,103 84, 75, 70 58, 45, 39 65, 48, 40 255,228,215 255,241,227 226,198,186 108, 82, 69 58, 31, 20 34, 19, 12 80, 63, 55 79, 61, 51 96, 74, 63 235,198,179 230,195,176 248,212,196 219,186,171 108, 74, 62 46, 24, 11 67, 43, 31 60, 34, 21 71, 43, 31
Vad är detta? Om den filosofiska reduktionismen är sann, så borde det i princip vara möjligt att utifrån endast denna information se vad detta handlar om. Om allt kan reduceras till sin beståndsdelar, så borde det också vara möjligt att utifrån beståndsdelarna direkt se helheten.
Eller snarare: Vad denna tabellen handlar om, det som vi tycker döljer sig bland dessa siffror, finns egentligen inte, utan är bara garnering på kakan, så att säga. Allt finns redan i siffrorna. Allt! Vår önskan att se vad som döljs i siffrorna är i någon mening en illusion.
Men trots detta tycker vi att denna tabell döljer mer än vad den visar.
Låt mig avslöja litet mer om vad tabellen handlar om. Siffrorna är så kallade RGB-triplar, alltså treställiga värden som representerar rött, grönt och blått som intensiteter från 0 (svart) till 255 (starkast möjliga färg). Varje RGB-värde är en pixel, alltså en punkt i en bild. Tabellen innehåller 9 gånger 9 stycken RGB-värden, så det handlar om en mycket liten bild.
Blev vi så mycket klokare nu? Nej, knappast. Vi ser inte vad bilden visar, trots att vi har allt data som behövs.
I nästa del av denna artikel visar jag bilden. Men innan vi går vidare, så vill jag peka på en intressant sak med reduktionism: Dess ansats är ju att förklara det som syns på en "högre" nivå med det som finns på en "lägre". Det givna är det "högre", och rörelsen, förståelsens riktning, är mot det "lägre".
Låt oss istället försöka vända på steken. Istället för att röra oss uppifrån och ner, reducera, låt oss försöka gå åt andra hållet: Alltså att man givet grunddata eller "lägre" företeelser skall syntetisera (eller vilket ord vi nu ska välja) den "högre" aspekten. Då blir det genast svårare.
Gå nu till nästa del av denna artikeln.