Jag läser Maria Schottenius senaste alster publicerad i DN Kultur 15 mars 2016, och konstaterar att satiren är död.
Denna kulturkvinna par excellence, förutvarande chef för kulturredaktionen på Dagens Nyheter, numera kulturjournalist, skriver om den hemskhet som Nobel Center utgör. Det är "fullständigt onödigt", det skulle "förstöra balansen" mellan slottet och Nationalmuseum, etc, etc, etc. Allt detta känner vi igen. Den stockholmska konservativa kultureliten uppför sig som vanligt och skriker av skräck inför minsta förändring. Gäsp.
Men det anmärkningsvärda i Schottenius artikel är avslutningen:
Det är Kungen som ska dela ut Nobelpriset och Nobelfesten är en privat tillställning. Hans kollega i London, prins Charles, har ett omfattande engagemang i kulturarvsfrågor.
Ingenting i konstitutionen hindrar kungen från att säga, ”Nej, jag delar inte ut priset i den byggnaden, som förfular och snedvrider intrycket av Slottet och Nationalmuseum.” I så fall kommer Nobel Center inte att byggas. Så frågan är: Vad tycker Kungen?
Tillägg 18 april 2016: Schottenius tycks inte ha lidit av en tillfällig förvirring. Det visar sig vara mer permanent. Hon skriver återigen i Dagens Nyheter att kungen bör ingripa:
Än en gång, vad säger kungen, som lär vara olustig inför att det ska placeras en jättelåda i aktern av Nationalmuseum? Nej, han säger ingenting. Tyvärr.
Alltså: en journalist på Dagens Nyheters kulturredaktion vill att kungen skall gripa in i en demokratisk process i Stockholms stad i syfte att stoppa ett projekt som sagda journalist ogillar. Schottenius vill tydligen ha en nutida variant på den gamla ökända borggårdskuppen 1914, där dåvarande kungen Gustav V klargjorde att han ville bestämma i bland annat försvarsfrågor, över huvudet på den valda regeringen ledd av Karl Staaff. Detta var kungastyrets sista rosslande andetag i Sverige. Därefter har den parlamentariska demokratin varit Sveriges styrelseskick.
För några år sedan visades ett satirprogram på Sveriges Television. Tyvärr har jag glömt namnet på programmet, men i det förekom en figur spelad av Suzanne Reuter: Maria Schroderius. Det var ett skojigt porträtt av en fisförnäm kulturhäxa, vars arrogans endast överträffades av övertygelsen om hur medkännande och socialt ansvarstagande hon var. Då tyckte jag att det var en ganska elak satir på Maria Schottenius. Men nu förstår jag att komikerna visste vad de gjorde.
Notera en liten sak i Schottenius text: Hon väljer att skriva "Kungen". Inte "kungen". Utan "Kungen", med versal. På Dagens Nyheters kultursida, fordom beryktad som hemvist för kulturradikaler och kritiker av överheten, har man nu alltså valt att medelst subtila medel signalera servilitet inför monarkin. Man vädjar till den högvälborne monarken att frälsa oss från vad den förskräckliga pöbeln i kommunfullmäktige tar sig till.
Det blir svårt att läsa något av Maria Schottenius i framtiden utan att gapskratta.