Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skriver i Aftonbladet 25 mars 2016 om vad som bör göras efter terrordådet i Bryssel. Eller snarare, vad som inte bör göras. Vad hon egentligen vill ska göras framgår inte.
Hennes artikel innehåller tre fundamentala felresonemang.
Hon skriver först:
Terrorismen i vår tid slår blint och brett, är individualiserad och globaliserad och de politiska målen är vare sig tydliga eller ideologiskt utvecklade.
Vilka är fakta? Terrordåden i såväl Bryssel, Paris som Istanbul och Ankara har inte alls slagit blint. Målen är tydliga: Civila personer i de samhällen eller stater som terroristerna hatar. Bara för att vi tycker det verkar förvirrat innebär inte att terroristerna tycker det.
Individualiserad? Vad menar Demker med det? Det är ju snarare så att den senaste tidens dåd har varit grupparbeten där nätverk av islamister samverkat. Breivik är undantaget som bekräftar regeln.
De politiska målen: Inte tydliga eller ideologiskt utvecklade? Vilken planet lever Demker på? Det är ju uppenbart vad terroristerna vill. Den terror som utgår från Islamiska Staten vill krossa det västerländska öppna samhället, och inrätta den islamiska gudsstaten genom att skynda på den slutgiltiga apokalyptiska uppgörelsen vid Dabiq, där Allahs styrkor skall möta fienden. Demker är själv religiös som kristen av den godmodiga svenska lutherska varianten. Kanske gör det henne oförmögen att se vad den Islamiska Statens domedagsreligion innebär.
Demkers fel är typiskt för den sansade svenskens: Hon finner det orimligt att det finns människor som lever i helt andra föreställningsvärldar, där en annan rationalitet råder. Där gränslös terror mot "den andra" är ytterst medveten och målinriktad.
Hennes andra fel:
Men polisiära medel är inte de mest effektiva för att till exempel fostra unga människor [...]
Men ursäkta! Har någon påstått det? Detta är en helt förljugen retorik.
Jag funderar på vad Demker egentligen avser. Kan det vara så att hon inte gillar den diskussion som pågår om det orimliga i att vi har en rad utanförskapsområden i Sverige och i Europa där rättsstaten står svag, där folk inte vågar vittna av rädsla för repressalier från de lokala banditgängen, där polis, ambulans och brandkår tänker sig för innan de går in, där islamistiska terrorister kan finna gömställen?
Demker talar om tillit. En rättsstat som retirerar inför banditer kan aldrig åstadkomma tillit. Delar inte Demker den ståndpunkten?
Och så den tredje punkten:
I stor utsträckning har terrorismen i Europa sina rötter i händelseutvecklingen långt bortanför vad europeiska myndigheter eller regeringar kan påverka, såväl destabiliseringen av Irak som Turkiets repression av mänskliga rättigheter är pusselbitar i förståelsen av det som hänt i Bryssel och tidigare i Paris, London och Madrid.
Kruxet med den här teorin är att de flesta terrorister som begått dåd i Europa har varit födda här, eller bott här ganska länge. Även om några av dom har vistats i IS-land en tid, så är det såvitt jag vet ytterst få terrorister som utgått från Syrien eller Irak.
Det är snarare så att terroristerna i Europa använder situationen i exempelvis Irak som en ursäkt för sina dåd. Själva har de inte varit utsatta för det som hänt där. Ungefär som när Rote Armee Fraktion i Västtyskland angav förtrycket av arbetarklassen som skäl för sin terror, när dom i själva verket var revolutionsromantiska barn av övre medelklass.
När en allmänt aktad statsvetare utan att blinka kan hävda tre generalfel om terrorn, då undrar jag hur vi ska kunna bekämpa den.