Det pratas just nu mycket om nazism och tolerans. Det hela startade med att Bokmässan upplät en monter åt Nya Tider, ett bokförlag med högerextremistisk agenda och glasklara kopplingar till nazistiska organisationer och propagandister. En förvirrad fars utbröt därefter, vars historia jag inte tänker återberätta här.
Ett möjligt förhållningssätt gentemot nazisterna är Erik Helmersons på Dagens Nyheters ledarsida 28 sept 2016 i en liten notis (som jag inte hittar på nätet):
Och det är just det som är poängen med debatter: de är revitaliserande. De pumpar in syre, öppnar nya tankegångar, vässar argument, skärper övertygelser. Därför är det oroväckande med dagens tendens att vilja tysta ner, blockera, skapa falsk konsensus, pudla så snart någon kritik blir för stark.
"Ska vi debattera om jorden är rund?", lyder en vanlig invändning - men utan debatt hade den kanske fortfarande varit platt. Att sedan Nya Tider-folk tydligen misskött sig på mässan är en annan sak. Att stänga ute folk som beter sig illa är en självklarhet.
Pumpar in syre? Misskött sig?
Daniel Poohl skriver i Expo 27 sept 2016:
En av Nordiska motståndsrörelsens (organisationens aktivister brukar dela ut Nya Tider) ideologer dröjer sig kvar efter att vi har haft ett samtal på scenen i vår monter. Han står avslappnat med en grupp stirriga aktivister i ryggen och vill veta mer om min syn på nazisternas vanligaste anklagelsepunkter mot Expo. Jag får veta att när hans gäng tagit över så ska sådana som jag fängslas. Vi munhuggs ett tag. Kanske liknar det en debatt utifrån. Men åtminstone jag vet att den som provocerar för mycket riskerar att drabbas av en "tillrättavisning", som de brukar kalla det. Alltså att bli misshandlad.
Helgen innan har en person avlidit av skadorna efter just en sådan "tillrättavisning" i samband med en demonstration organiserad av gruppens finska vänner.
Det är en dialog med ett outtalat hot om våld mot den som säger emot. [...]
De vill inte ha en debatt. De vill kunna föra ut sitt budskap utan att bli motsagda.
Låt mig påminna om vad Karl Popper, en av de mest betydelsefulla liberala filosoferna under 1900-talet, skrev 1944 under sin landsflykt från nazisterna. Jag vet att detta är ett långt textstycke, men det är värt ansträngningen:
Less well known is the paradox of tolerance: Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society against the onslaught of the intolerant, then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them. In this formulation, I do not imply, for instance, that we should always suppress the utterance of intolerant philosophies; as long as we can counter them by rational argument and keep them in check by public opinion, suppression would certainly be most unwise. But we should claim the right even to suppress them, for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to anything as deceptive as rational argument, and teach them to answer arguments by the use of their fists. We should therefore claim, in the name of tolerance, the right not to tolerate the intolerant. We should claim that any movement preaching intolerance places itself outside the law, and we should consider incitement to intolerance and persecution as criminal, exactly as we should consider incitement to murder, or to kidnapping; or as we should consider incitement to the revival of the slave trade.
Nazisterna och deras vapendragare använder sig systematiskt av samma taktik som motorcykelgängen. De är inte ute efter debatt. Det handlar enbart om maktdemonstrationer.
Därför finns ingen som helst anledning att släppa in dom "för att ta debatten". Man debatterar inte med nazister, man debatterar på sin höjd mot dom.
Därför bör man stödja uppropet för att porta nazisterna från nästa Bokmässa.