Är klasskampen relevant för politiken? Ja, svarar en trio socialister med Daniel Suhonen, socialdemokratisk skribent och aktivist, Göran Therborn, framstående sociolog, och Niels Stöber på Dagens Nyheter Debatt 2018-01-28. Som stöd anför de en opinionsundersökning där man ställt frågan "Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?" I DN-artikeln skriver trion att "åtta av tio väljare anser att Sverige är ett klassamhälle." För att få fram siffran 80% har de lagt ihop den andel som svarar "Ja, absolut" (34%) med de som svarar "Ja, i någon mån" (47%), vilket framgår av rapporten som artikeln är en sammanfattning av. Deras slutsats att klasskampen vore vägen till valseger för Socialdemokratin är inte så starkt underbyggd som de hävdar.
Men det som är mest intressant med artikeln är dess dubbla budskap om klassamhället. Artikeln bygger på en djup upprördhet över klasskillnader. Man säger vilja ha en politik som "minskar klassklyftorna". Trion tror att en valrörelse i termer av klasskamp skulle leda till stora framgångar för Socialdemokraterna på bekostnad av främst Sverigedemokraterna. Inom parentes kan man notera att resultaten i deras undersökning ger stöd åt hypotesen att Sverigedemokraternas framgångar beror på svagheter hos Socialdemokraterna snarare än något slags väljarläckage högerut från Allianspartierna.
Man kan få för sig att författarna vill avskaffa klassamhället. Men så enkelt är det inte. Artikeln diskuterar det författarna kallar klasstolthet. Opinionsmätarna har frågat hur stolta folk är över sin klasstillhörighet. Trion rapporterar att 47% av arbetare är stolta över det ("mycket" + "ganska"), men att endast 34% av tjänstemän är stolta. Trion ser stolthet över sin klass som en viktig faktor för att vinna fler väljare till Socialdemokratin. Men det handlar inte bara om strategi. Mellan raderna är det tydligt att författarna ser stolthet över sin klass som något fundamentalt positivt.
Trion laborerar med begreppen "objektiv" och "upplevd" klasstillhörighet, där det objektiva kriteriet bygger på yrkestillhörighet definierad av SCB:s begrepp socioekonomisk indelning SEI (som, pikant nog, SCB självt betraktar som "en föråldrad indelning"). Jag är ingen expert, men det verkar som att det ungefär handlar om facktillhörighet: LO = arbetare, TCO eller SACO = tjänsteman.
För att förstå signifikansen av detta bör man notera den stora avsky som trion hyser vad gäller begreppet "medelklass":
Fler tillhör arbetarklassen i statistiska termer än som ser sig som arbetarklass. Detta kan mycket väl hänga ihop med det tal om ”medelklass” som i dag är legio. I dag utgör stora delar av LO-kollektivet, TCO-grupperna och många egenföretagare gemensamt denna ”medelklass” som i bästa fall blir en otydlig beskrivning av människor som har en genomsnittlig och relativt god levnadsstandard.
Begreppet "medelklass" är alltså ägnat att förstöra arbetarnas klassmedvetande. Artikeln använder konsekvent termerna "arbetare" och "tjänstemän" just för att kunna undvika "medelklass".
Om målet med klasskamp vore att upphäva klassamhället, då skulle man kunna tro att framväxten av en medelklass skulle ses som en bra sak. Men det gör alltså inte trion bakom DN-artikeln. De vill stärka klassidentiteten och använda den som hävstång för att driva politik.
Det är ett klassiskt fall av att vilja ha kakan och äta den samtidigt: Man vill driva klasskamp under förespegling att vilja avskaffa klassamhället, samtidigt som man söker bevara människors klassmedvetande för att kunna få stöd för den kampen. När klasskamps-projektet når framgångar så innebär det att dess kraft automatiskt avtar. Det klasslösa samhället stavas ju i praktiken "medelklass". Det är på sitt sätt begripligt men ändå djupt ironiskt att det klasslösa samhälle som socialisterna eftersträvar samtidigt är något som samma socialister verkligen avskyr.