Visst, det är en klassiker. Men texten är i huvudsak ett inlägg i dåtidens debatt, med de problem det medför. Den är inte vidare väl disponerad. Kritik mot den franska revolutionen varvas med beskrivning av det om idag kallas konservatism. Så ja, boken är startpunkten för den moderna konservatismen, men den är definitivt inte en sammanhållen beskrivning eller analys.
Huvudbudskapet är att arvet från förfäderna måste förvaltas väl. Burke vacklar mellan att avfärda alla försök till medvetet planerade reformer, till att acceptera och till och med välkomna förändringar, men bara om de lägger till, inte raserar något om redan finns. Han beskriver den Ärorika revolutionen av 1688, som han ser positivt på, som en politisk förändring som grep tillbaka på äldre traditioner i brittisk politiskt liv, inte något alldeles nytt. Den var alltså, strängt taget, ingen revolution, enligt Burke. Den franska revolutionen av 1789 däremot, strävade till att upphäva samhällsordningen och hitta på nya strukturer, byggda på "mänskliga rättigheter" (ett skällsord för Burke). Det var dömt att misslyckas, enligt Burke.
Burke kan kallas reformist. Men en strängt begränsad sådan. Endast åtgärder vars verkan man kan fastställa i förväg bör genomföras, och då endast om de lägger till, inte drar bort från samhällsbygget. Det blir, strängt taget, inte mycket till reformer i sådana fall, vilket Burke förmodligen ansåg vara i sin ordning. Endast riktigt allvarliga missförhållanden borde komma ifråga för reformer. Dit hörde inte styrelsesätt (inklusive monarki), rösträtt eller förmögenhetsfördelning, som alla, enligt Burke vuxit fram på ett naturligt sätt i Storbritannien.
Burke fördömer "filosofernas" teorier (dvs Upplysningen), och ger uttryck för en starkt pragmatisk inställning. Rationalitet ställs mot förnuft. Men Burke hyllar ändå vissa principer, såsom den monarkiska successionsordningen, eller religionens roll som moralisk ryggrad i samhället. En tolkning är att principer som vuxit fram i någon mening spontant och oplanerat är goda eftersom de är del av samhället, medan filosofiska teorier såsom idéer om mänskliga rättigheter är av ondo eftersom de är luftslott. Någon systematisk behandling av de frågor som inställer sig kring detta ger inte Burke.