Denna boken handlar inte bara om språkets uppkomst, utan ger även en bra sammanfattning om människans evolution. Den ger en mycket bra genomgång av argument, teorier och hittills kända fakta om utvecklingen av människans språk. Författaren skriver i sitt avslutande kapitel att han "dragit i många olika trådar och vänt och vridit på många olika pusselbitar". Han granskar frågan om språkets utveckling ur evolutionärt perspektiv, och försöker finna ledtrådar i jämförelsen med chimpanserna som är våra närmaste släktingar. Han söker också ledtrådar i bland annat arkeologi, paleontologi och egenskaper hos språk och andra kommunikationssystem bland djuren. Han kommer fram till att Homo erectus (ca 1,8 miljoner år eller senare) förmodligen är den första människoarten som hade åtminstone förutsättningar för något som skulle kunna kallas ett språk.
Författaren presenterar de konkurrerande teorierna om vad som är språkets roll på ett rimligt sätt, vad jag kan se. Han ger sig tid att diskutera dem ganska noggrant. Liksom författaren har jag svårt att se hur man kan betrakta språket som sprunget ur en enda mutation eller motsvarande språngvis förändring av människan eller någon av dess föregångare. Evolutionen av en såpass komplex och social förmåga som språk måste bygga på komplexa och därmed gradvisa förändringar, där människans sociala och kulturella förmågor måste tas hänsyn till. Språket är en socialt och kulturellt fenomen för kommunikation, och varje förklaring av dess ursprung som inte bygger på den insikten är dödfödd.