Intressant framförallt för att Upplysningen diskuteras i relation till dagens politik. Per Molander är en sann reformist, vilket är befriande i en tid där värderingssignaler tycks ha trängt ut seriös politik. Trots det saknas det något i analysen; den är litet för mycket tillbakablickande på så sätt att flera av dagens politiska problem betraktas som orsakade av felaktiga politiska beslut. Framförallt får man intrycket att Per Molander tror att bara Socialdemokraterna fortsatt vara helt traditionella socialdemokrater så hade allt varit så mycket bättre. I det sammanhanget kan man notera att löntagarfonderna inte alls nämns. En reformist måste ta hänsyn till att även politik som en gång var bra kan ha sin egen logik och utveckling som leder till stora problem senare.