Eftertankens kranka blekhet har drabbat Lars Linder, mångårig medarbetare på DN Kultur. Han skriver i Dagens Nyheters 28 feb 2013 (ej länkbart):
På senare år har det varit vanligt att håna - eller hata - medelklassen [...] Ändå har medelklassen historiskt sett varit en förutsättning för stabila demokratier. Som om själva önskan att leva ett rimligt gott liv och slå vakt om det man har gynnar framväxten av ett transparent och sammanhållet samhälle utan våldsamma konflikter.
Låt mig gratulera till denna insikt! Linder har läst boken Skräck och avsky i Euroland av Emanuel Sidea, som tydligen hävdar (jag har inte läst boken) att medelklassen är på väg att lösas upp i eurokrisens Medelhavsländer. Linder oroas av de politiska och sociala följderna.
Vänsterintellektuella har en lång tradition av medelklassförakt. Den som vill kan lätt hitta exempel. Man kan lyssna på Nina Björk, författare och tidigare medarbetare på DN Kultur, som lägger ut texten i programmet Min sanning (intervjuad av Petter Ljunggren) 26 feb 2013. Lyssna särskilt från minut 20:45, där Björk förklarar att man (alltså medelklassen) egentligen inte vill ha det där nya köket, det är något som planterats i deras huvuden. "Det vet jag, för jag är människa." Så kan medelklassföraktet också formuleras.
Det är intressant hur detta synsätt så tydligt sammanfaller med det förakt för borgerligheten som aristokratin historiskt alltid har uttryckt. När Björk fnyser åt medelklassens drömmar så kanaliserar hon grevinnans förakt för de vulgära uppkomlingarna. Hon fullföljer med att tycka att bara man omfördelar allt, så avskaffar man fattigdomen. Tja, varför ska man bry sig om vad medelklassen har för synpunkter på att bli behandlad som mjölkkossa?
Så när nu Linder inser att medelklassen är det civila samhällets fundament, så måste det betraktas som ett fall framåt. Om det så småningom kan kombineras med funderingar om vad det är för politik som har lett till eländet i Medelhavsländerna, samtidigt som norra Europa har långt mindre problem, så kanske DN Kultur kan bidra till en progressiv utveckling. Kanske en debatt om hur man bygger välfärdssystem som inte är självförstörande?