SVT Vetenskapens värld visade ett mycket intressant program 8 juli 2013: Människans första krig, av Martin Widman. Det kan ses på SVT Play till 5 augusti 2013. Gör det!
Programmet ställer frågan: Är kriget en del av människans natur, något som har varit en del av vår existens sedan arten Homo sapiens utvecklades, och kanske längre tillbaka än så? Eller är kriget ett resultat av specifika kulturella krafter som är av ett mycket senare datum, oftast identifierade med uppfinningen av jordbruket? Den första hypotesen framförs av forskare som i programmet kallas "hökar", medan forskarna som tror mer på det senare synsättet kallas "duvor".
Dessa två synsätt är ju oerhört filosofiskt och ideologiskt laddade. Det handlar om en av de debatter som är centrala för den västerländska politiska filosofin. Är kriget en urkraft, en människans ständige följeslagare, kanske till och med människans yttersta uttrycksmedel? Eller är det ett utflöde av det korrumperande inflytandet från de specifikt mänskliga påhitten kultur och ekonomi? Kan människan mogna och göra sig fritt kriget?
Programmet fokuserar på vad forskarna, arkeologer, antropologer, och andra har kommit fram till. Det redovisar på ett befriande rakt sätt de olika ståndpunkterna och de fakta som ligger som grund. Ett grundläggande problem är att spåren av det "första" kriget ju är oerhört svåra att identifiera med säkerhet. Alla är överens om att krig har varit människans följeslagare åtminstone sedan jordbruket uppfanns för ca 10.000 år sedan. Men vilka sorts fynd kan bevisa att krig inte förekom under människans många årtusenden av jägar- och samlartid? Ett fynd som diskuteras i programmet, ett gravfält i Jebel Sahaba, är ca 13.500 år gammalt, vilket alltså är före jordbrukets tid. Där uppvisar så många som 40% av skeletten skador av grovt våld. Är detta ett bevis för att krig ägde rum före jordbrukssamhället?
Jag skulle vilja tillägga en viktig observation som visserligen faller utanför ramen för programmet, men som har stor relevans för vår syn på människan och krig: Det finns goda bevis för att våldet har minskat genom historien, så långt tillbaka som man kan se. Steven Pinker skriver i sin bok The Better Angels of Our Nature om de bevis som finns för tesen att våldet tycks minska, ostadigt och ibland med bakslag, men ändå långsiktigt. Han granskar statistik för mordfrekvens, uppgifter om livslängd, beskrivningar av, och attityder till, våld i historien, och mycket annat. Han diskuterar också vilka mekanismer som kan ligga bakom denna långa utveckling mot ett fredligare, mer humant samhälle.
Det är en epokgörande bok! Måste helt enkelt läsas av varje samhälleligt intresserad människa. Jag har kommenterar Steven Pinkers bok tidigare. Jag vet inte om den är på gång i svensk översättning, men det borde den vara.
När rapporter om våld och övergrepp tycks dominera nyhetsrapporteringen, så ger Pinkers analys en nödvändig "reality check", så att man kanske kan se de hoppfulla tecken som ändå finns. Misströstan och förtvivlan har aldrig varit framstegets vän. Läs Pinker, och odla istället en aktiverande ilska över att mänskligheten inte snabbare kan tämja våldets krafter!