Sveriges Radios Symfoniorkester spelade 8 november 2013 Gustav Mahlers tredje symfoni under ledning av Jonathan Nott. Ett framförande präglat av säkerhet, tydliga linjer och träffsäkra tempoval.
Kvällens solist var Susanne Resmark, alt, som förtjänar att bli en större stjärna. Hennes röst är underbart mörk och varm. Bland soloinsatserna från orkestern står trombonisten framför de övriga. Tyvärr har jag inte hans namn, men hans insats hade en underbar ton. Även det avlägsna posthornet hade ett varmt och klart sound, medan valthornen tyvärr råkade ut för ett par skönhetsfläckar i ett annars gott framförande. De vokala insatserna från damerna i Radiokören och Adolf Fredriks Gosskör var alldeles utmärkta.
Den första satsen, som är den mest komplexa, framfördes på ett imponerande sätt. Nott styrde med säker hand. Möjligen för säker: det finns vissa övergångar i Mahlers musik som känns som att kaos och kollaps ligger nära, men dessa blev nästan litet för tydliga och genomlysta i Notts tolkning.
Den sista satsen präglades av ett ovanligt långsamt tempo, men utan att tappa gnistan. Där lyckades Nott ta ut svängarna. När de pampiga sluttonerna förklingat svarade publiken med en lång och varm applåd. Bara att instämma.