Jag vill undvika invektiv i denna blogg, men ibland är frestelsen mycket stor. Ingegärd Waaranperä, teaterkritiker i Dagens Nyheter, uttalar sig i samband med en intervju av kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt i Expressen 28 november 2013 av Björn af Kleen. Det Waaranperä säger skulle kallas misogynt dravel om det hade kommit från en man utanför kulturvärlden.
Waaranperä börjar med att prata om teaterkritik, det som är hennes yrke:
– Både konstnärlig kredd, och tilltron till konsten, går i arv, säger Ingegärd Waaranperä, teaterkritiker i Dagens Nyheter.
– Som teaterkritiker går man ju inte tre trappor under jord på Hälsingegatan om man inte vet att den teatern har en historia av kvalitet.
Vad menar hon med att konstnärligt kredd går i arv? Och eventuellt nystartade teatrar får här veta att de inte kan förvänta sig något av denna teaterkritiker. Särskilt inte om de huserar i mindre fina lokaler. Vad skall man kalla den attityden?
Sedan uttalar sig Waaranperä om Madeleine Sjöstedt (mina understrykningar):
– Hon har hybris, säger Waaranperä. Slussen! Operan! Dramaten! Nobelmuseet! Arenorna! Och nu ska hon rensa i friteaterträsket. Hon ska omstöpa hela teatervärlden. Hennes anspråk är enorma. Jag är helt säker på att hon förtjänar att bli kulturminister i sitt eget tycke. Men jag tror att hon är för liten, hennes nävar är för små för att någon ska släppa henne på hela kulturfältet. I grunden är Sjöstedt en liten nätt människa med ett kontrollbehov som är alldeles för stort för den post hon fått.
Som sagt: Misogynt dravel. Inget annat. Jag vet inte om Waaranperä är en fetknopp eller anorektiker. Men vad skulle man tycka om jag använde observationer om Waaranperäs kroppsbyggnad som argument?
Men Waaranperä har mer etter att spruta:
– När jag hörde talas om henne första gången var hon en vanlig förortspolitiker, en tjej i Gubbängen som ville ge pengar till dagis i stället för OS-kommittén. Sedan hände något i hennes liv som gjorde att hon ville bli jättepolitiker Sjöstedt. Nu utnyttjar hon ju Bennys intelligens till max – hon har hakat fast sig i den båten, han drar henne med sin begåvning. Men tänk om Benny slutar och Kulturhuset, den sovjetiska jättekrokanen, skulle rasa som en våt spettekaka.
Så Sjöstedt var en gång en vanlig tjej, som tydligen fått storhetsvansinne, och hakat på en man. Vad kallas detta om inte klockren manschauvinism? Lilla tjejen, inte ska hon ha några ambitioner! Och hon måste hänga på en man för att åstadkomma något...
Waaranperä har länge haft svårt för Sjöstedt. För ett år sedan skrev Waaranperä i Dagens Nyheter att Sjöstedt "har otur när hon tänker". Det är en eufemism för att vara korkad, hämtad från Leif GW Perssons kriminalromaner.
Man kan hämta inspiration från Leif GW:s alster för hur man bäst kan karaktärisera Waaranperä själv. Jag vet inte om uttrycket "attackflata" skulle passa, även om jag förstår att man tänker i den riktningen. Själv associerar jag Waaranperä mest med kriminalkommissarien Evert Bäckström.
Tillägg: Anna Steele, ordförande Liberala kvinnor, kommenterar Waaranperä i Expressen 3 dec 2013.
Tillägg 2: Sakine Madon, krönikör i Expressen, kommenterar angreppen på Madeleine Sjöstedt och hennes politik i Expressen 7 dec 2013.
Avslöjande: Jag känner Madeleine Sjöstedt sedan många år, men har inte haft någon del i hennes politiska aktiviteter sedan början av 90-talet.