Björn Wiman skriver om Madeleine Sjöstedt och kulturpolitiken i Stockholm i Dagens Nyheter 1 dec 2013:
Sjöstedts kulturpolitik är i sak så förkastlig att det offentliga samtalet gärna kan klara sig utan det slags mobbningstendenser som utvecklats mot henne personligen – det kostar i dag lika lite att göra sig lustig över Sjöstedt som det gör att låna en bok på biblioteket: ingenting.
Inser inte Wiman att han har makt att göra något åt mobbningstendenserna? Om han vill, så kan han ju göra det väldigt tydligt att det kostar. Han kan nämligen bestämma att Ingegärd Waaranperä, en av de drivande i skitsnacket om Sjöstedt (se detta och detta), fråntas ansvaret för att skriva om Stockholms kulturpolitik på DN Kultur.
Men har han viljan att göra något åt mobbarna?