Yttrandefrihet, Charlie Hebdo, amerikanska PEN och 6 författare

Debatten om yttrandefriheten och Charlie Hebdo fortsätter. Nu är det 6 amerikanska författare som protesterat mot att amerikanska PEN beslutat hylla Charlie Hebdo. The Economists blogg Prospero rapporterar 1 maj 2015:

On May 5th the PEN American Center—a branch of an organisation founded to defend free expression—will give Charlie Hebdo the Toni and James C. Goodale Freedom of Expression Courage Award. PEN is not giving Charlie Hebdo the “We Like Your Cartoons” award, or the “Most Incisive Social Commentary” award or the “We Agree with Everything You Stand For” award. The Goodale prize is for courage.

Vad tycker de 6 författarna? Ett uttalande har publicerats bland annat i Vulture 29 april 2015 (längst ner på den sidan), där ytterligare en rad författare, däribland Joyce Carol Oates, har sällat sig till de ursprungliga 6.

Den springande punkten uttrycks sålunda:

We do not believe in censoring expression. An expression of views, however disagreeable, is certainly not to be answered by violence or murder.

However, there is a critical difference between staunchly supporting expression that violates the acceptable, and enthusiastically rewarding such expression.

[...]

Our concern is that [...] PEN is not simply conveying support for freedom of expression, but also valorizing selectively offensive material: material that intensifies the anti-Islamic, anti-Maghreb, anti-Arab sentiments already prevalent in the Western world.

Vi har sett argumentet förut: "Vi är för yttrandefrihet, men..." Och ankan om att Charlie Hebdo hatar muslimska personer kvackar vidare, helt utan verklighetskontakt.

Salman Rushdie attackerade tämligen omedelbart kritikerna av PEN-priset (se t.ex. Guardians reportage 27 april 2015):

En av de som ställer upp för yttrandefriheten är nyhetsankaret och journalisten på CNN Christiane Amanpour som i ett inlägg på Facebook 2 maj 2015 tydliggör vad det handlar om.

Ett inlägg som bör läsas publicerades av Nick Cohen i The Spectator 29 april 2015, där vreden flammar mellan raderna:

The temptation here is to drag up the old line that some ideas are so stupid that only intellectuals can believe them. But the authors who broke with PEN are not just stupid but mendacious.

I ett inlägg i Mediapart 11 januari 2015, direkt efter attacken, undervisade Olivier Tonneau sina brittiska vänner om vad Charlie Hebdo handlar om. Den bör läsas av den som vill förstå mer om den kulturella bakgrunden. Det är litet tragikomiskt att de som så självsäkert uttalar sig om vad som "slår uppåt" eller "neråt" helt uppenbart inte vet vad de pratar om.

Ett annat inlägg som måste läsas kommer från Timothy Garton Ash i New York Review of Books 19 februari 2015. Rubriken på det inlägget säger det mesta som behöver sägas: "Defying the Assassin's Veto".

De ska bli intressant att se hur, och om, denna debatten refereras i svenska medier. Jag har inte sett så mycket om det än så länge. Idag, 3 maj, är det pressfrihetens dag. Då kanske man skulle kunna vänta sig något referat av Charlie Hebdo-striden i USA? Men jag har inte hittat något i svensk press.

Vi hade vår egen variant av Charlie Hebdo-debatten redan tidigare i år, där bland annat Ann Heberlein och Theodor Kallifatides sällade sig till skaran av de som säger "yttrandefrihet är bra, men..." Så kanske den svenska kulturdebatten anser sig vara färdig med frågan?

Tillägg

Jag glömde ett viktigt, om än ganska långt, bidrag till denna diskussionen: Kenan Malik skriver på sin blogg Pandaemonium 29 april 2015: "Wrong about free speech – again". Han avslutar sitt inlägg:

Freedom of speech is no liberal bauble. It is the first freedom, upon which all other liberties depend.

Longue vie à Charlie Hebdo.

Tillägg 2

The Economist 5 maj 2015 förklarar förlopp och bakgrund till kontroversen.