Ola Larsmo skriver bra om liberalismen och Sverigedemokraterna i Dagens Nyheter 18 augusti 2015. Men det räcker tyvärr inte. Hans slutsats är misslyckad.
Larsmo har fått bättre ordning på tänkandet sedan inlägget 4 dec 2014 om SD och budgetkrisen i riksdagen (se min kommentar här). Det kan bero på att han den här gången lutar sig mot en utmärkt ledare skriven av Håkan Holmberg 15 aug 2015 i UNT.
Larsmo fokuserar på de borgerliga opinionsbildare som har torgfört åsikten att SD bör fångas in som allmänt stöd för en borgerlig politik. Larsmo diskuterar inte frågan om flyktingar, invandring eller volymer. Den ansatsen är mycket bra. Tesen att SD egentligen är ett allmänborgerligt parti är nämligen helt felaktig.
Migrationsfrågan är viktig och svår, och den tjänar inget på att man försöker vränga den till enbart en fråga om nationalism eller inte. Det finns en vänster som vill antyda att man måste vara för fri invandring (dock utan att någonsin nämna just den tesen) om man ska kunna vara trovärdig motståndare till SD. Så är det ju inte alls. Det är bra att Larsmo inte faller in i den trallen.
Larsmo skriver vidare:
Den liberala demokratin bygger också på en radikal människosyn som handlar om rättigheter och skyldigheter och om allas lika värde. Om medborgarskap, inte nationalitet.
Detta är rätt. Med tanke på hur attityderna till välfärdssystemet har förändrats hos folk i allmänhet och vänsteraktivister i synnerhet, så är det oerhört bra att Larsmo nämner både rättigheter och skyldigheter. Alltför ofta glöms ledet om skyldigheterna bort, och ibland till och med förhånas det, vilket man sett i diskussionen om Stefan Löfvens uttalande om plikt och rätt. Jag har skrivit om det under etiketten samhällskontraktet.
Men Larsmo avslutar med ett råd som jag tror tyvärr är fel:
Vem av er vill kliva fram till mikrofonen och tala om den saken? Vi väntar.
Detta är en ofta återkommande tankefigur bland många av SD:s motståndare. Om man bara pratar om de goda värdena, och om SD:s i grunden antiliberala ideologi, så kommer SD:s stöd att minska. Att SD har en antiliberal ideologi är korrekt. Men jag tror dessvärre att detta inte är relevant.
Frågan gäller: Hur får vi de som idag kan tänka sig att rösta på SD att faktiskt rösta på något annat parti i valet 2018?
Då gäller det att analysera vad dessa människor tycker, och varför de idag kan tänka sig att rösta på SD. Jag kan inte se att alltför mycket energi har ägnats åt detta. Var är alla attitydundersökningar och statsvetare när man behöver dom?
Jag tror själv att många personer som stödjer SD gör det därför att de inte ser några trovärdiga alternativ hos de övriga partierna. Det är alldeles för litet energi i förslag och diskussion mellan Socialdemokrati och Alliansen. Det gynnar de som driver populistisk politik. Dagens regering ser ganska håglös ut, liksom den förra mandatperiodens regering. En höjning av den politiska temperaturen skulle minska stödet för SD ordentligt. Det får man bara om man arbetar fram och argumenterar för politiska reformer.
Så tyvärr. Stödet för SD minskar inte bara för att liberaler och socialdemokrater pratar goda värden. Man måste ha en tydlig politik om vad man vill göra. Så lätt, och så svårt, är det.