Jag tycker litet synd om ledarskribenter. De tycks aldrig kunna erkänna att de skrivit något som var mindre lyckat. Kanske har de inte förstått. Eller så har de det, och försöker inte låtsas om det. I värsta fall försöker de trampa vidare i klaveret. Illa vilket som.
Jag skrev tidigare om det usla resonemanget i Dagens Nyheters ledare 13 juni 2016. I ledaren av 18 juni kan vi läsa:
Nattklubbsskytten i Florida skördade ett 50-tal offer innan han själv träffades av polisens kulor. Också ett terrordåd, av allt att döma, men en del av omständigheterna och motiven är fortfarande suddiga.
Betrakta dessa ord: "av allt att döma". Vad menar DN:s ledarskribent? Att det kanske finns rimliga tvivel om det? Finns det någon anledning att betvivla Barack Obamas uttalande om detta? Jag försöker komma på någon rimlig tanke med ledarskribentens kvalificerande bisats, men jag misslyckas helt. Kanske är jag dum.
Och detta med "suddiga"? Finns det någon enda omständighet som pekar på något annat motiv än böghat sprunget ur, eller förstärkt av, islamism och möjligen självhat?
I samma ledare 18 juni skriver DN:
[det] finns anledning att reflektera över tonläget i den offentliga debatten.
Ja, det gör det. Hysteriska tillmälen förpestar debatten, och förråar samhället. Men det är också så att formuleringar inlindade i bomullsvadd kan skada.
Det finns ett engelskt uttryck "call a spade a spade". På svenska kanske man skulle säga "brutalt uppriktig". Har ett terrordåd rent faktiskt begåtts med böghat och islamism som motiv, då är det till skada för den offentliga debatten om man inte säger just detta. Har en högerextremist skrikit "Britain first" innan han skjuter och hugger ihjäl en ung labourpolitiker, då skall detta självklart beskrivas.
Om man hymlar med fakta, därför att det på något sätt anses "skada", då sjunker trovärdigheten. Misstanken sprids att det handlar om ett slipprigt försök att förringa och förminska. Sakine Madon har diskuterat detta 11 juni 2016 i Expressen med anledning av rapporten "Migrationen i medierna” som Institutet för Mediestudier släppte nyligen:
När [Publicistklubbens ordförande Björn Häger] inför valet 2010 intervjuade tjugosex chefer och ledande politiska reportrar på de stora medierna i Stockholm och Skåne, fick han höra att man ”håller tillbaka” för att inte bidra till ökad främlingsfientlighet. Det kunde handla om att välja bort granskning av hedersmord i valrörelsetider. ”Journalisterna vill inte bli anklagade för att gynna Sverigedemokraterna”, påpekar Häger.
En av de värsta skador Sverigedemokraterna har orsakat den allmänna debatten är att vanligtvis vettiga människor sett sig nödsakade att vara tysta eller omformulera sig så att man inte kan misstänkas vilja gå SD:s ärenden. Det ledde rakt in i förnekelse: Den stora strömmen av migranter under 2015 kunde inte leda till några problem för den svenska välfärden, bedyrades det från många håll.
Till de som nu möjligen blir upprörda över denna beskrivning vill jag ställa frågan: Om man vill att Sverige ska ta mot fler flyktingar, skulle det då inte vara en långsiktigt klok åtgärd att öppet redovisa att detta kräver ganska mycket av det svenska samhället? Om människor ställs inför öppna val kan man få en ärlig diskussion. Om folk upplever att det slingras med fakta, så tror jag de blir mindre intresserade av att lyssna.
Så min önskan är att vi alla ska tänka på tonläget i debatten: Dels ska vi försöka låta bli okvädingsord, förolämpningar och misstänkliggöranden. Dels ska vi vara intellektuellt ärliga. Finns det problem skall de erkännas och analyseras. Ett problem som det är tyst kring är ett problem som lämnas olöst.