Argument används för att ge stöd för den egna synpunkten i en diskussion med någon som har en annan åsikt. Idén är att man utgår från premisser som även den andre håller med om. Sedan försöker man visa hur den egna synpunkten naturligt följer ur dessa premisser. Det bör då leda till att den andre övertygas, om denne accepterar att härledningen från premisser till slutsatser är korrekt.
Men det finns en annan möjlig utgång av den här processen. Istället för att låta sig övertygas, så håller den andre fast vid sin åsikt. Om härledningen är korrekt, så måste hen då komma till slutsatsen att det är något fel på premisserna. Argumentation kan alltså leda till att den andre slutar vara överens med dig om premisserna.
Amanda Sokolnicki, ledarskribent vid Dagens Nyheter, skriver den 21 november 2018 om politiken efter flyktingkrisen 2015. Hon vill se en kraftfull politik för integration av flyktingarna, genom exempelvis reformer inom bostads- och arbetsmarknadspolitiken. Hennes argumentation är väl genomförd, och det är tydligt att hon känner en stark frustration, för ganska litet av det hon argumenterar för har genomförts och utsikterna att mer kommer att genomföras är dystra.
Så då uppstår frågan: Varför biter inte argumenten?
Jag tror det beror på att många politiker inser att en liberal reformpolitik enligt Skolnickis recept kommer att leda till att än fler väljare drar en annan slutsats än Sokolnicki avser. Väljarna kan mycket väl inse att hennes argumentation är korrekt. Det är bara det att de kommer att sluta hålla med om premisserna.
Liberaler tar för givet att alla personer som inte är onda eller knäppa är fast förankrade i liberala värderingar: liberal demokrati, frihet, jämlikhet, individualism, internationalism, etc. Men så behöver det inte vara. Om människor kommer till slutsatsen att ett bra liv för dem och deras närmaste inte är kompatibelt med liberal politik i praktiken, så kommer ganska många av dem att välja bort liberalismen. Det är egentligen ett ganska självklart förhållande, men liberaler tycks ha svårt att intellektuellt acceptera det.
Om liberaler argumenterar för en viss sakpolitik utifrån sina värderingar och kommer fram till slutsatser som exempelvis att marknadshyror måste införas, eller att ingångslönerna måste sänkas, då måste man inse att det kan finnas människor som drar slutsatsen att liberalism är dåligt, hellre än ändrar sin inställning till marknadshyror och ingångslöner. De ser framför sig hur just deras hyror höjs och löner sänks. Om detta är liberal politik, kommer de att resonera, då är vi hellre antiliberaler. Vad har liberal demokrati gjort för oss?
När liberaler tar till sitt grova retoriska artilleri, och hävdar att en viss sakpolitik är nödvändigt ur liberal synvinkel, då ska man inte bli förvånade ifall de som inte accepterar denna sakpolitik drar slutsatsen att det måste vara något fel på liberalismen. De liberala argumenten biter inte därför att de studsar tillbaka. De försvagar i själva verket stödet för liberalismen.
Ett extremt exempel på en argumentation som är dömd att på detta vis vara fundamentalt kontraproduktiv är förslaget från Liberala Ungdomsförbundets ordförande Joar Forssell i Expressen 23 november 2018 att bekosta en friare invandring med nedskärningar av föräldraledigheten. Man kan tycka exakt vad man vill om hans idé, men sannolikheten att den ökar stödet för liberalismen måste sägas vara litet. Det sägs ofta att liberaler måste göra allt för att motarbeta Sverigedemokraterna. Om man menar allvar med det så kanske man ska tänka igenom sina förslag så att de inte skickar väljare direkt i Sverigedemokraternas armar.
Sokolnickis artikel innehåller fler exempel på argumentation som sannolikt ger motsatt verkan. Hon pekar på risken att vi får en underklass som "aldrig kom in på arbetsmarknaden". Hon skriver: "Kalkylen är explosiv." Jag är förmodligen inte ensam om att komma ihåg hur de som pekade på riskerna för sociala problem som en följd av den kraftiga invandringen hånades för att de påstods tala om "systemkollaps". Sveriges välfärd skulle galant klara eventuella "utmaningar" och till och med gå vinnande ur det hela. Det Sokolnicki beskriver är i själva verket just en systemkollaps: ett system som inte klarar att lösa de problem som alla ser att det står inför.
Sokolnicki vill att politikerna skall visa mod:
För de mer omfattande reformerna krävs nämligen något annat än det vi sett prov på den senaste tiden: Politiker som inte är rädda för väljarna.
De populistiska rörelserna hävdar att politikerna gör som de vill utan att bry sig om folket. Jag är rädd för att Sokolnickis synpunkt ger dem stöd. Kan verkligen liberaler bli överraskade att stödet för liberala partier, eller för den liberala demokratin, minskar när framträdande liberala opinionsbildare anser att politiker ska strunta i vad väljarna tycker?
Liberalismen befinner sig i kris. Den liberala demokratin är under attack i många länder. Då måste vi skärpa tänkandet, och inse vad som är huvudsak och bisak. Liberaler måste till exempel fundera på ifall man vinner den politiska kampen genom att alltid inta den motsatta ståndpunkten till de populistiska krafterna. Målet är ju att vinna över väljare. Gör man det genom att automatiskt tycka tvärtom?
Det sägs ibland att "det är allvar nu". Jo, just det. Är demokratin värd att försvara? Klarar vi av att offra andra saker för den? Orkar vi välja när vi står inför ett obekvämt val?
Låt mig därför avsluta med en konkret fråga. Den icke-existerande liberala eftervalsdebatten tycks kräva en provokation för att komma igång.
Vi vet att Sverigedemokraterna kommer att undergräva demokratin om de får makt. Det har deras åsiktsfränder i Europa regelmässigt gjort, och SD är inte speciellt hemliga med de har samma avsikt. Alltså måste SD motarbetas genom en politik som inte ökar deras andel av väljarkåren. Det diskuteras idag huruvida asylinvandringen skall liberaliseras. Finns det någon som på allvar tror att en ökad invandring skulle leda till något annat än ökat stöd för Sverigedemokraterna?
Så min fråga är: Vad är viktigast? En liberalare migrationspolitik, eller den svenska demokratin?