Jag är inte nöjd med denna bok. Greider kan skriva, men stilen är litet väl litterär. Greider skriver ur ett explicit socialistisk perspektiv, vilket inte är ett problem i sig, eftersom han är så tydlig med det. Men ibland blir det litet väl mycket agitprop. Trots att han ägnar stor energi åt att dissa Richard Dawkins idé om den "själviska genen" så förklarar han aldrig ordentligt vad den idén går ut på. Det är illa. Det egna resonemanget hade förmodligen stärkts om han tagit sina meningsmotståndare på större allvar.