Diskussionen om genetiskt modifierade organismer (GMO) tycks ta ny fart. Johan Norberg kritiserar i Svenska Dagbladet 4 november 2013 (se även 7 november 2013) den vandalisering som skett av försöksodlingar av "gyllene ris", en variant av ris som försetts med de gener som behövs för att frambringa beta-karoten, en form av vitamin A. En sådan rissort skulle kunna bidra till att minska de problem med brist på vitamin A som finns bland befolkningen i många fattiga länder.
Norberg refererar till en ledarartikel av Bruce Alberts med flera i en av de ledande forskningstidskrifterna Science 20 september 2013 :
Ett annat exempel är en chatt-intervju med den indiske forskaren M S Swaminathan, känd som "den indiska gröna revolutionens fader", publicerad i The Globe and Mail 16 oktober 2013. Han får frågan:
Hans svar:
Det är kanske dags för en framtidsdebatt om GMO. Men jag tror inte det räcker med saklighet, eftersom frågan har en så tydlig ideologisk laddning. För oss som anser att GMO har en stor potential att användas för viktiga framsteg gäller det att förstå att motståndet inte bara handlar om riskbedömning. Den ofta åberopade försiktighetsprincipen kan ha sin relevans, men den används också som ett intellektuellt alibi för något annat.
Det handlar om djupare, närmast filosofiska, attityder till frågan om vad som är "naturligt". Det rör vid den fundamentala inställningen att det som är "naturligt" också är "gott", och omvänt att det som är "onaturligt" inte kan vara "gott". Det rör vid frågan om människans förhållande till naturen.
Det handlar alltså om svåra resonemang som går långt utöver försiktighetsprincipen. Jag hoppas kunna skriva mer om detta framöver.