Marcus Birro tycker att det är uppenbart att kristendomen är bättre än hinduismen (Expressen 13 november 2013). Och det får han ju gärna tycka.
Men hans argument är litet roligt. Det utgår nämligen från idén att man kan värdera vilken religion som är bäst, och sedan tro på den just därför. Kan det vara så att Birro har shoppat efter den bästa religionen?
Birro skriver:
Alla vägar bär inte till Gud. Vi som kristna kan inte gärna tro att Buddha eller Mohammed är lika mycket Gud som Jesus. Vi har byggt vår västerländska demokrati på kristna värderingar. Kristendomen kommer med väldigt solidariska och grundläggande värderingar om allas lika värde. Det har också alltid hos kristna funnits en vilja att praktiskt hjälpa de fattiga och utsatta. Detta tror jag även agnostiker och ateister kan vara överens om.
Man skulle kunna vara ofin och påpeka att det har funnits ganska många kristna som tyckt att slaveri, apartheid och annat sådant har varit fullt förenligt med den kristna läran, ja, till och med påbjudet. Men låt det passera.
Han skriver vidare:
Med blivande ärkebiskopens logik är [hinduismen] en religion och tro som är jämvärdig med kristendomen. I Nepal lever massor av människor sämre än råttor. Nepal är uppbyggt med olika kaster.
[...]
Hur kan denna vidriga människosyn vara lika värd som Jesus Kristus lära om allas lika värde? [...] Men vi kan inte blunda för att vår civilisation, själva grundbulten i vårt demokratiska samhälle, skruvats dit med hjälp av den kristna tron.
[...]
Vägen till Gud går endast genom Jesus Kristus. Den kristna tron här i Sverige är faktiskt grundläggande mycket bättre än till exempel den tro som praktiseras i Nepal.
Låt mig ignorera skallet på den nyvalda ärkebiskopen (det är inte mitt problem). Fokusera istället på vad Birro säger: Kristendomen är bättre än hinduism därför att den är för jämlikhet och annat gott. Birro tycks förespegla att detta är skälet till att han är kristen.
Men detta är ju bakvänt! Birro, och hans trosbröder och -systrar, är väl kristna därför att Gud och Jesus finns? Och därför att det som står i Bibeln är sant? Och därför att Gud skapade oss människor och allt annat, och fastslog vad som är moraliskt eller inte? Inte har väl Birro skickat efter en konsumentundersökning och prickat av de olika religionernas för- och nackdelar, för att sedan göra ett medvetet val?
Birros resonemang är ett underbart exempel på en paradox som redan Platon noterade i dialogen Eutyfron (se min tidigare kommentar): Ska vi tro på gudarna (på hans tid var de polyteister) därför att de är goda? Eller är det goda gott, därför att gudarna har så bestämt?
Den som tror på hinduismen skulle kunna svara Birro med att påpeka att eftersom hinduismen är sann, så är hans snack om jämlikhet och sånt bara trams. Brahma, Vishnu, Shiva och Kali har skapat världen som den är, med kastsystem och allt. Världen är god som den är, därför att gudarna har skapat den sådan.
Så Birros resonemang förutsätter idén att moralen, föreställningen om det goda, finns oberoende av Gud, och i någon mening före honom (eller henne). Det i sin tur betyder att vi människor faktiskt kan ha synpunkter på om Guds handlande, såsom det beskrivs i Bibeln, eller som vi i dessa dagar ser efter tyfonen Haiyan, är moraliskt eller inte. Och det kan också leda till att vi drar slutsatsen att han är en skitstövel, som har ordnat universum på det sätt han gjort. Och då är inte steget långt till insikten att själva idén om Gud helt enkelt är befängd.
Det sistnämnda tror jag inte Birro håller med om. Så, tyvärr, Marcus Birro. Ditt argument om varför kristendomen är så fantastisk faller platt.